Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bunden till ruset

Sertralinet skvalpar
i de röda tunnlarna
lagar mig?
frigör mig?
förnyar mig?
kanske rent önsketänkande
kanske ren idioti

[...]

Ruset kallar ändå
och det skaver
och det smärtar
som om två världar
kroppen och psyket
kolliderar
ena sidans jakt
andra sidans förtvivlan

[...]

Ensamheten är tung
generna komplicerar
livet är ändå härligt
bisarrt, inte sant?

[...]

Kanske är det mitt fel?
för svag
för ömtålig
för korkad
antagligen
är det just så




Fri vers av Fransz Reuel
Läst 42 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2025-04-14 23:12



Bookmark and Share


  Hamnkalven VIP
Det här är en stark och ärlig dikt med en rå, osentimental röst. Den väjer inte för smärtan, men förskönar den inte heller och just där uppstår något gripande. Språket är enkelt men laddat, och dikten balanserar fint mellan desperation och självironi. Frågetecknen ger texten ett öppet, sökande tonfall som känns mänskligt och levande. En sårbar text som vågar stå kvar i ambivalensen.
2025-04-14
  > Nästa text
< Föregående

Fransz Reuel
Fransz Reuel