Jag lutade ryggen mot solen och undrade vilken sorts dag det här skulle bli.
Havet var som ett lakan under mina fötter med sin blå färg.
Ett skogsområde.
Branta klippor.
Bäckfåror
Lamm som betar i dalen
Och herdehundar
Det var som om de alla var ett och sjöng inom mig.
När jag klättrade uppför berget med en stav i handen stötte jag på ett gråtande barn.
Jag sa, vad håller den här unge mannen på med?
Han sa: Jag har förlorat mina lamm och jag ska gråta över honom.
I det ögonblicket försvann de två vargarna snabbt in i skogen.
Jag hann ikapp dem med ögonens hastighet.
Jag sa att det inte finns något hopp för era lamm eftersom vargarna ligger och lurar.
När vi tog barnets hand och kom till en bäckfåra,
Jag såg två lamm utspridda på ängarna.
Vargar lurar precis tvärs över gatan.
Pojkens ögon lyste upp när han såg sina lamm.
Han utstötte ett glädjerop och gick ner till bäckfåran,
Medan vargarna fortsätter att vänta i bakhåll
Pojken kramade lammens halsar som om han pratade med dem.
Hundljud kom ovanifrån.
Vargarna övergav sin plats.
Och en herde kom och omfamnade barnet och lammen.
Hundarna slickade barnets ansikte.
Och det var en bra dag för mig.
Att uppleva sådan glädje med ett barn.