Institutet för de arktiska känslornas arkeologi är en tvärvetenskaplig dröminstitution som bedriver känsloetnografiska expeditioner i det imaginära norr. Här arbetar polare känsloarkeologer, ispsykogeografer och affektbiologer sida vid sida för att kartlägga, konservera och omtolka de frusna emotionella sediment som genom årtusenden lagrats i det arktiska landskapet.
De gräver inte efter ben eller keramik — nej, de borrar sig genom permafrosten av förträngda minnen, frostbitna begär och snöblind sorg. Med känsloekolod och poetiska seismografer lokaliserar de emotionella förkastningslinjer i glaciärer och tundra. Här har till exempel en samisk dröm från 1347 pressats ned mellan två lager av kolonial skam. Där hörs ännu ekot av en rysk valfångares längtan efter sin barndoms björkskog.
Institutet ger också ut en årlig publikation: CryoSensoria, ett glittrande arkiv av istidsmelankoli, polariluminism och klimatrelaterad ömhet. I labben rekonstrueras utdöda affekter såsom "snökärlek", "nordlig förundran" och "skymningsfrid" — känslor som bara kunde uppstå i det tysta skärningsfältet mellan långsamhet och ljusbrist.
För besökare erbjuder institutet en känslo-sauna där man svettas ut neokolonial skuld, samt ett isobservatorium där man i absolut tystnad kan betrakta hur glaciärers smältande blottlägger bortglömda affektlager från en förmodern värld.
Vill du boka in en vistelse på deras forskningsstation i Sorgbukta, eller få nyhetsbrev om när nästa fältstudie till Gråtön planeras?