Våren kryper upp från stranden
som en jättebläckfisk och dör med
underhavets tentor i sinnet som
sprider en fasans stank av fusk.

Cancerhimlen strålar över
virus och börsras.

Ett yxhugg bland vindkraftverkets
skugga får samariten bland duvorna
att spy upp ett långrev av gudsfrånvaro.

De osynliga betena på pensionärernas
ryggar sniffas upp av mörkrets makter
som sakta dödar en efter en.

I den kommande sommarens oskrivna
bläck spår vildkatterna förluster
av Orions vinklar.

Jag är redan i hösten.
Dricker de synskas tårar och
rör mig mot arkipelagens
dova virvlar.

Där den ofärdiga romanen
driver handikappad utan
min blick.