Trots kärlekens starka flamma som brann
har min själ nu nått en tröskel jag ej kan förneka
mitt hjärta har talat för länge
utan gensvar i ett språk som förblivit ohört

Jag har kämpat jag har sträckt mig
jag har vårdat lågan i motvind
varje ord en bekännelse
varje handling ett bevis

Men tystnad kan ej mättas med kärlek
och ensamhet kan ej värmas av hopp
I din skugga har jag dansat på tå
varje vink från ditt lillfinger blev min lag

Nu står jag rak med ärr och visdom
ser tillbaka på vägen jag gått
Sanningen smärtar men befriar
det som inte är ömsesidigt är bara längtan

Du förblir stjärnan som lyste starkast
kanske alltid mitt hjärtas hemvist
Men jag väljer nu mig själv
och de som väljer mig tillbaka

Kärleken var stark men jag är starkare
när jag äntligen släpper taget
och låter vinden bära mig
till dem som ser mitt värde