Hade hon suttit i en fåtölj och sovit? Elda uppenbarade sig i hotellets matsal i exakt samma kreation som kvällen innan. Inte ett hårstrå verkade ha bytt läge. Hon fullkomligt strålade när hon skred in genom portalen. Vansinnigt vacker! Leende slog hon sig ner mitt emot David och böjde sig fram över bordet. Den knallröda munnen gjorde honom yr och osäker.

-Det ska bli gott med frukost nu och vet du, jag är pirrig i hela kroppen, förstår du, jag har en otrolig förväntan på att det här mötet ska överträffa alla våra förhoppningar. Jag vaknade med ett uttryck från Bibeln, ”när tiden var inne …”, förstår du, tiden är inne, en astrolog skulle antagligen säga att alla himlakroppar står rätt … haha, segern är redan vunnen, idag kommer du att få det bevis du längtat efter så länge, att din vision landar i maktens högsäte, att den kommer att tas emot som budskapet från en sanningsprofet …

-Elda, kom igen, vi ska bara träffa en svensk politiker och hans sekreterare … men … jag är också …

-Det är inte bara, allt är upplagt för ett genombrott, håll dig bara till saken. Du svävade ut i alltför vida cirklar när vi pratade igår. Jag säger inte att du har fel, men en sak i taget. Du vet att Jesus sa till sina lärjungar, ”jag kan inte säga er allt nu …”, det är så, dom kan inte ta emot hela kunskapen på en gång. Idag sår vi ett frö som kommer att bli ett träd som …

Under hela frukosten pratade hon på med samma intensiva engagemang. ”Hon lever verkligen upp till sitt namn” tänkte David, ”Elda, vilket otroligt passande namn på denna kvinna. Men varför pendlar hon så extremt mellan olika sinnesstämningar? Igår kväll sårade hon mig djupt genom sitt minst sagt oväntade beteende. Hur ska jag kunna lita på henne? Hon är ju totalt oförutsägbar.” 

Leif och Charles väntade på dem i den pampiga entrén. Två strikta herrar i mörk kostym. Det gick inte att ta miste på deras reaktion vid åsynen av Elda. Dessa gentlemän uppträdde säker mycket korrekt i situationer som denna, men nu var de båda ivriga att pussa på kind och att vara förekommande på alla upptänkliga sätt. De pratade i mun på varandra medan de visade vägen till hissarna. När de alla fyra stigit in på Leifs kontor, blev de båda artigt stående medan Elda slog sig ner i en av besöksfåtöljerna.

-Trevligt att ha er här, ja, vi har verkligen sett fram mot det här mötet. 

Leif var inte de stora gesternas man, han var ju journalist i grunden och van att hålla en något så när neutral distans. Nu var han tillbaka i den behärskade rollen.

-Vi vet egentligen inte alls vad vi ska förvänta oss eller vad ni tror att vi kan hjälpa till med, men vi är mycket intresserade av att höra vad ni har på hjärtat. Personligen är jag fascinerad av Albanien och landets utveckling under de senaste decennierna och ser det som en av mina uppgifter här i parlamentet att stödja kandidaturen till fullt medlemskap i unionen. Vi har avsatt en timme för vårt möte, så vi bör ta vara på tiden på bästa sätt. Vem av er …?

Elda tog genast till orda och förklarade mycket utförligt idén om att Europa måste frigöra sig från beroendet av Kina och att ett första steg i detta paradigmskifte, skulle vara att ta tillbaka tekoindustrin. Hon siktade särskilt in sig på miljö- och klimatnyttan av omställningen och betonade att detta var vår tids stora ödesfråga. 

-Albaniens energiförsörjning är i det närmaste till ett hundra procent fossilfri genom att vi har satsat enbart på vattenkraft. Den kan byggas ut mycket, mycket mer. I dagslägen krockar visserligen sådana planer med miljöintressen, men jag är säker på att de tankar vi nu har för en industriell revolution i landet, skulle landa i politiska beslut om en kraftig utbyggnad. Trettio kraftverk är färdigplanerade och skulle producera långt mer än behovet. Vi skulle om bara några år kunna exportera fossilfri el till de länder i vår närhet som idag har problem med utsläppsnivåerna. Italien till exempel skulle dra stor nytta av att köpa el från Albanien. Det är så klart inte bra med bara ett energislag. Om bara några år kommer det att finnas småskaliga, moderna kärnkraftverk som skulle passa utmärkt i vår energimix. Det är vad vi tror. Landet är moget att ta steg in i framtiden. De unga människor som emigrerat på grund av att de inte sett någon framtid för Albanien, kommer att återvända. Där har vi en ovärderlig tillgång av högpresterande människor som redan är västorienterade européer i alla avseenden. 

Elda pratade på om all den överskottsenergi som skulle komma att exporteras till EU, om att Albanien var ett utmärkt ”pilot-land” eftersom inget av det som planerades skulle gå att utläsa i EU-statistiken, om att ”paradigmskiftet” på det sättet skulle kunna smygas in och en massa andra mer eller mindre sensationella tankar som var helt nya också för David. Han ansträngde sig för att inte visa vad han kände, medan Charles antecknade febrilt för att inte missa ett enda ord. När Elda hämtade andan för att fortsätta, avbröt Leif henne med sin lugna och behärskade röst.

-Mycket intressant. Alltsammans. Milt uttryckt. Vi hade ju egentligen inte avsatt så mycket tid idag, men jag anar att vi inte ens hört hälften av vad ni har på hjärtat. Jag föreslår att vi förlänger mötet med två timmar och att vi sedan får bjuda på lunch. Det finns en italiensk restaurang inte långt härifrån, Porto Fino, de har en alldeles utmärkt salade caprece som jag verkligen kan rekommendera. Vi tar en kort bensträckare nu och så ska jag se till att vi får in lite kaffe. Jag tänker att vi ska ta vara på det här tillfället på bästa sätt. Vad säger ni om att vi skriver ut Charles´ anteckningar medan vi tar kaffet och att jag lämnar utskrifterna till ett par tunga kommissionärer från Frankrike och Tyskland, personer som vi hela tiden samtalar med om framtidsfrågorna. Jag ber dem vara med den sista timmen så att de kan ställa frågor direkt till er innan vi alla äter en gemensam lunch.

Han vände sig mot David och frågade på sitt artiga och korrekta sätt

-Har ni tid?

-Ja, det är klart, och vi har mer. Men låt mig säga så här. Vi vill kunna åka härifrån med någon slags försäkran att det inte varit förgäves. Det är en allmän uppfattning att kvarnarna mal enerverande långsamt på den här nivån och vi är av den klara uppfattningen att de ting vi pratar om här, är av den arten att de bör hanteras utan någon fördröjning. Hoppas du inte tycker att jag är för rättfram. Vi vet alla hur det ser ut i världen. Säkerhetsläget är skrämmande. Europa måste inse att det är hög tid att steppa upp. Vi vill ha ett löfte om att inte bara frågan om tekoindustrin, utan att de andra frågorna också snarast tas upp i den konservativa grupp i parlamentet som prioriterar strategisteg. Vi önskar att protokoll från dessa mötet ska delges mig, Top Secret, så att industrin kan gå i takt med politiken i denna för Europa så livsviktiga brytningstid. Jag är ingen politiker, men jag har ett profetiskt öga. Jag är dessutom en såningsman bildlikt talat. De frön jag sår förväntar jag mig ska slå rot och växa. Det är frön fullpackade med kraft. Jag säger det frimodigt. Elda kan intyga att jag är en person med hög integritet, en man som aldrig skulle arbeta för egen vinning. Vi är båda visionärer och önskar kasta ljus över ting som inte många ser. Lyssna på oss!

Det blev knäpptyst i rummet. Elda tittade på honom med öppen mun. Leif och Charles stirrade misstroget på honom som om de inte sett honom tidigare. De hade bara haft ögon för Elda. Hon hade ju hittills tagit över hela showen. David var minst lika förvånad själv. Vad hade det tagit åt honom? Han hade aldrig tidigare uppträtt på det här sättet. Han kände sig lätt rusig, uppfylld av en känsla av betydelse, av att var utvald, av att vara ledd för ett högre syfte. 

Leif tog upp sin mobil och beställde in kaffe. Så försvann han ut ur rummet. Charles hakade på utan ett ord. David och Elda stirrade på varandra under säkert en minut. 

-David, förstår du nu vad jag menar? Vi är inne i ett kraftfält! Det som hände här nyss ska inte kunna hända. Vart tror du att dom tog vägen nu? Det kan jag tala om för dig. Dom söker upp sina likasinnade för att berätta vad dom just hört. Det är sensationellt, förstår du? Jag hade inte planerat att säga det jag sa. Inte du heller, det vet jag. Jag älskar det här David! Att höra sig själv säga saker som man inte planerat. Att liksom höra det för först gången … Jag känner att jag har mer som ska fram idag … 

En ung kvinna kom in med kaffe på en rullvagn. Två koppar och en silverkanna. Några varma scones och sylt. David och Elda satte sig i varsin fåtölj med vagnen mellan sig. De njöt som efter en skrällseger, men visste samtidigt att de var långt, långt från målet. Känslan av att de kanske just i detta ögonblick skrev historia i maktens högborg var väldigare än något de båda upplevt, någonsin. 

Efter en halvtimme kom Leif och Charles tillbaka. De hade med sig en man och en kvinna, båda i trettioårsåldern, som Elda. De var troligen politiker, men solklart var det inte. Skillnaden i uppträdande mellan politiker och tjänstemän var inte uppenbar i det här huset. Man behövde inte vistas i byggnaden särskilt länge för att förstå det. 

-Ursäkta oss, det tog lite längre tid än beräknat, sa Leif. Jag tog med mig ett par kollegor från vår grupp redan nu. Det blir lite ändring i programmet. Det här är Egon Voeller från Holland och Sue Westleigh från Irland. De är båda framstående i den konservativa gruppen och är särskilt upptagna med frågor som rör Europas långsiktiga mål. De personer jag nämnde tidigare var inte disponibla med så kort varsel. Vi fyra har tillsammans gått igenom anteckningarna så här långt och våra vänner här vill redan nu ställa frågor till er. Vi tror att vi behöver resten av tiden fram till lunch för att få hjälp att förstå vidden av det ni tagit upp. Er vision tycks gå långt, långt bortom en förändrad syn på beroendet av tekoprodukter från Kina. Så om ni är beredda, föreslår jag att vi går rakt på frågorna.

Elda gick genast fram till nykomlingarna och kysste leende på kind medan David hälsade skandinaviskt formellt genom att ta i hand. Han såg till att handslaget blev extra fast och manligt. Det kändes viktigt att förstärka det övertag som hans ålder rimligen borde ge honom i ett sammanhang som det här. 

När de slagit sig ner vid bordet, öppnade Sue genast samtalet. Man skulle kanske inte ha gissat att hon var politiker. Alldagligt utseende, långt rött, spikrakt hår som såg lite slitet ut. Sparsamt med mörk mascara på ögonfransarna, det var hela make-upen. En grå, långärmad tröja utanpå de blå jeansen placerade henne vid första påseende bland de gröna. Hon såg lite road ut.

-Ja, det är inte ofta jag sett dig Leif så exalterad över något som händer här i huset. Du är ju känd som den kyliga och korrekta svensken, en man som inte visar särskilt mycket av det som pågår i det där blonda, välkammade huvudet. När du kom inrusande och viftade med de här pappren, var det en helt ny kille … Okej, efter att ha läst det Charles samlat av ert samtal, måste jag erkänna att jag nog förstår dig … sensationella grejer … men, jag fäste mig särskilt vid formuleringen ”Europas brytningstid” och ”ett profetiskt öga” … Hmm. David, kan du förklara …?

David tittade henne rakt i ögonen under hela sitt svar, ett svar som bara kom från, ja, var kom det ifrån?

-Europa måste kliva fram och börja jobba tydligt på att stärka det gemensamma. Och då talar jag inte om en likriktning. Nej, vi är olika folk och länder, det kommer vi alltid att vara. Men vi är nära grannar med en lång historia av motsättningar och krig. Nu måste vi inse att vi alla har gemensamma fiender. Det måste vi förstå och ta på allvar. Omedelbart! Det är nya tider. En ny världsordning har redan inletts. Europa blir en munsbit för de  makter som rustat upp under lång tid. Med vår hjälp! Det måste få ett slut. Kina, Nordkorea, Iran … den muslimska världen … vi får inte glömma inre fiender …, men det är ju en helt annan fråga, inget som vi kanske ska ta upp här, men allt hänger ihop och ja, jag har mycket att säga om det också. Nu kanske ni tänker, ”varför nämner han inte Ryssland”. Hör här, USA riskerar att slitas isär av inre problem. Polariseringen kommer bara att öka de närmaste åren. Där har segregationen redan gått för långt. De kan komma att förlora sin roll som internationell stormakt med ett finger med i allt som sker. I alla fall de närmaste femtio åren. Den risken är uppenbar. Maktbalansen i världen kommer oavsett att ändras drastiskt på kort tid. Ryssland ja, Ryssland är mer väst än öst. Så är det. Dom och vi har allt att vinna på att söka goda relationer med varandra. Allt är inte dåligt där. Moral, religion, homogenitet, avancerad teknik … Vi är nära grannar. Är inte tiden förbi då vi ska konkurrera? Vi bör söka ett ömsesidigt beroende. Ryssarna är i grund och botten européer, de är inte kineser eller koreaner eller araber! Det handlar ytterst om identitet. Allt handlar om det. En slags förutbestämd ordning. Vi och dom. Så ser det ut och det kan inga program i världen ändra på. Vi, och då menar jag väst, måste bli så starka att öst aldrig skulle komma på tanken att utmana oss. Alltså ska vi se till vårt eget, vårt oberoende av öst.

-Nej, det här …

Sue slog ut med armarna. Ryssland? Leif vad …

Leif satte upp ena handen.

-Vänta med det där Sue, lägg undan känslorna, vi är bara här för att lyssna. Det är inte läge för debatt i det här läget. 

Han vände sig till David som sneglade på Elda. Hon låtsades läsa i anteckningarna.

-David, jag var inte heller beredd på det där. Men låt mig säga det så tydligt jag kan. Jag är en fridens man, en äkta duva. Jag är realist och blundar inte för den krassa verkligen, men ändå, du har skakat om mig på ett bra sätt. Vi är inte här för att anpassa oss efter verkligheten, vi är här för att förändra den om det behövs. Jag lovar att inte censurera något från mötena idag. Allt kommer att presenteras för gruppen. Där kommer vi att debattera och skärskåda allt i ljuset av att vi, Europa, precis som du så tydligt markerat, måste ändra vår syn på en massa saker. Vi är trängda, så är det. 

Charles tittade upp från sina anteckningar. Han hade hittills hållit en mycket låg profil. Han var kort till växten och huvudet var rakat. Det var inte lätt att placera honom. Dialekten gick inte att säkert hänföra till någon specifik del av Sverige. Han talade med en auktoritet som man av någon anledning inte förväntade sig. Han lättade på slipsknuten. Tonläget angav att han ville bli tagen på allvar. 

-Jag vet att jag fått med allt som sagts hittills. Det är en sak dock som gjort mig nyfiken. Jag vill helst inte ha några lösa tåtar i anteckningarna. Inga halvkvävda meningar. David, du antydde att du hade något att säga om muslimer och inre fiender, skulle du vilja förtydliga, annars ser jag mig nödsakad att stryka den delen?

-Nja, det kanske finns anledning att förtydliga då, eftersom, som jag sa, allt hänger ihop. Det mullrar rejält i Mellanöstern och i Afrika för den delen. Europa är det självklara målet för flyktingar från dessa områden. I Syrien är läget otroligt spänt och jag tror att vi kommer att få se en förfärlig utveckling där. Afganistan är en veritabel krutdurk. Iran blir alltmer extremt och finansierar terrorgrupper runt Israel, grupper som bara väntar på ett läge att släppa lös sitt ursinne. Ja ni vet, Gaza, Libanon, Jemen … I de palestinska områdena jäser hatet mot israelerna. Och vi vet inte var vi har Turkiet. Vet de själva var de står? Min poäng är att vi kommer att få se enorma flyktingströmmar från den delen av värden inom kort. Jag pratar om några få år. Asylrätten är ju glasklar, men man har inte tagit i beaktande att stora flyktingströmmar från muslimska diktaturer kommer att orsaka totalt kaos i Europa. Det är otroligt bråttom! EU måste nu bestämma sig för hur man ska hantera trycket som kommer. Jag menar att det som väntar är ett hot mot den västerländska existensen. Som ni förstår förordar vi inte bara förändringar i handelsbalansen. Släpper vi samtidigt in fiender, ja jag väljer avsiktligt det ordet, spelar inget annat vi gör någon roll. Allt hänger ihop. Europa är en kristen kontinent och så måste det förbli.  

-Många här i parlamentet menar att invandring är ett måste, sa Charles. Vi har en åldrande befolkning i hela Europa, vi måste fylla på säger man.

-För det första behöver vi inte folk från de områden jag nämnde. För det andra, och det här är mycket viktigt, Europa behöver en modern familjepolitik!

-Vad menar du med det?

-Mammalön. Kvinnor som vill stanna hemma med sina barn de första åren ska ha lön. Kommunerna ska vara arbetsgivare. I Sverige föder kvinnorna i snitt ca en och en halv unge! Alla förstår att minimum är fler än två. 

-Du kan inte mena allvar, föreslår vi det kommer vänstern att skrika ”kvinnofälla” innan vi avslutat meningen.

David lutade sig fram mot Charles och uttalade varje ord sakta och tydligt.

-Hur länge ska vänstern med sitt groteska narrativ få skrämma er till undfallenhet? Det behövs radikala tag på i stort sett alla områden. Nu! Vi har kollat det här med många unga kvinnor i Sverige. De är otroligt positiva. Det parti som vågar föreslå det här i Sverige kommer att locka till sig många unga kvinnor. När vi berättar att man för första barnet ska få en lön motsvarande en barnskötare och att man för fler barn samtidigt ska ha en lön motsvarande en förskollärare klappar de i händerna. Fattar du, pensionsgrundande lön! Mammarollen får en helt ny status. Unga familjer kan plötsligt få vardagen att gå ihop. Vi förebygger brottslighet och annat elände. Barnen får en tryggare start i livet. Det är naturligt för alla barn att knyta an till mamman. Hon har den viktigaste rollen i samhället och hon ska värderas därefter. Vi får upp födelsetalen och befolkningen ökar brant på några få år. Med svenskar. Jag vet att det inte är politiskt korrekt att uttrycka sig så, men jag säger det som de flesta tänker och tycker innerst inne. Från sex år ska det vara obligatorisk skola. Så bygger vi ett stabilt samhälle med en enande kultur och befäster demokratin som är så viktig. Nu tänker ni ”rasist”, jag fattar det. Svenska politiker säger allt oftare att ”Sverige är ett mångkulturellt land”, som om det vore ett ofrånkomligt öde. De säger också att olika religioner, däribland Islam, ”berikar vårt land”. Men, seriöst, har vi någonsin diskuterat vart denna utveckling faktiskt leder? Är det inte dags att tala klarspråk? Med en fortsatt invandring till Europa från muslimska länder, högre födelsetal bland muslimer och en fortsatt försvagad kristen närvaro, är det fullt möjligt att Europa till största delen, och definitivt Sverige, är muslimskt om senast femtio år - inte i teorin, utan i praktiken. Nu frågar jag: Är ni bekväma med den framtiden? Jag är det inte! Alla som vet något om historia vet att detta kan hända, ja att det är den högst troliga utgången. Iran var en gång ett relativt sekulärt och västvänligt land med en stor kristen och judisk befolkning. Det är inte länge sen. Efter den islamistiska revolutionen 1979 förvandlades landet som i en handvändning till en teokrati där islam styr över allt i varje människas liv. Kvinnors rättigheter har beskurits helt fruktansvärt, oliktänkande förföljs och straffas skoningslöst och konvertering från islam bestraffas med döden. Libanon är ett annat exempel. Ett land som ni vet tidigare hade en stark kristen majoritet och som fungerade som Mellanösterns kulturella och ekonomiska centrum. Men på relativt kort tid, under min livstid, har demografin förändrats och islamistiska krafter, främst Hizbollah, har med Irans stöd vuxit sig allt starkare. Så starka att de utmanar Israel, Mellanösterns enda demokrati, militärt. Resultatet är ett land i politiskt och ekonomiskt kaos, präglat av religiösa motsättningar. Samma mönster går igen i Egypten, Irak, Pakistan, Nigeria - listan är lång. I dessa länder förföljer man kristna. Brutalt. Det är vardag. Kyrkor bränns, präster mördas. Barn tvingas konvertera. Där finns ingen religionsfrihet. Glöm det. Kristna tvingas gömma sin tro.Varför skulle Sverige och Europa vara undantag? Var ärliga. Vi ser redan tydligt tendenserna. I flera franska städer har sharia-liknande normer fått fäste. I Storbritannien har så kallade ”sharia councils” etablerats. I Tyskland attackeras massor av kyrkor varje år. I Sverige har vi redan parallellsamhällen där kvinnor inte vågar klä sig västerländskt, där hedersförtryck och islamistisk radikalisering breder ut sig.

Det är obegripligt att så få vågar prata om det här. Men det är klart, den som påtalar verkligheten stämplas omgående som främlingsfientlig, trots att det i själva verket handlar om att försvara vår kultur, våra värderingar, vår demokrati - våra barns framtid. Det är hög tid att vi, vi som sitter här idag, i denna märkliga stund av självrannsakan, alla ställer oss frågan som vår samtid duckar för: Vill vi att Europa ska vara muslimskt om femtio år? Vill vi att Europa ska styras av värderingar som inte är förenliga med frihet, jämställdhet och yttrandefrihet? Måste vi inte våga säga det självklara: Europa är byggt på kristen, västerländsk grund. Det är inte rasism att vilja bevara det. Det är inte extremism att vilja skydda vår identitet. Det är sunt förnuft!

Tänk igenom det här, diskutera det i er grupp, vänd och vrid på förslaget. Ni kommer bara att hitta fördelar. 

Vid det här laget hade Charles slutat skriva. Han bet på pennan och såg ut som om han sett ett spöke. Sue skrattade hysteriskt och Egon skruvade på sig till synes besvärad. Han såg inte heller ut som en politiker. Mer som en tjänsteman på gatukontoret i Kumla. ”Framstående i den konservativa gruppen”, var det Leif som hade presenterat honom så? 

-Du är frispråkig, sa han, spännande. Varför är du inte politiker? Du har visst alla svaren va?

-Hade jag varit trettio år yngre hade det inte varit något snack, då hade jag suttit i parlamentet idag. Ja, jag är utrustad med det vi i Sverige kallar sunt bondförnuft. Det vill säga förr. Det är en bortglömd resurs i dagens Sverige tyvärr. Den ena dagens politiska beslut övertrumfar gårdagens i naivitet och ofta ren galenskap. Svenska folket hjärntvättas effektivt i denna stund. Public Service leder följa John-spektaklet. Men det fina i kråksången är att EU kan framtvinga direktiv. Ni kan vända på skutan, skriva historia, rädda västvärlden. Ni finns i den här tiden just för den uppgiften. Vem ska annars göra det. Jag hoppas innerligt att ni har visioner, att ni vet hur ni vill att mitt land och Europa ska se ut tjugofemtio! Inspirera era partier i hemländerna att driva en politik som tydligt tar avstånd från vänsterns vansinne. Avslöja det och hjälp dem driva frågor som de vi diskuterar här idag. Jag tvekar inte att säga det här heller, det här är ett av de viktigaste möten ni någonsin suttit i. Elda och jag är profeter i ordets rätta bemärkelse. Inget religiöst trams, nej, klarsynthet i en förvirrad värld. Vi ropar inte till högre makter, vi kallar inte till ett bönemöte, vi vädjar till er att göra det rätta. Ta inte det jag säger som personlig kritik. Jag föraktar inte politiker, jag menar ämbetet, men det är som om en farsot drar över världen, en smitta som ingen riktigt kan förklara. Och det verkar inte finnas något tydligt botemedel. Det är som att den västerländska samhällskroppen vänt sig mot sig själv, som om ett fientligt virus fått kroppens försvarsmekanismer att byta sida. Låt mig igen säga det så tydligt jag kan, ni har fortfarande makten! Viruset jag talar om arbetar sig fram genom lögn. Det använder dessutom masspsykos. En av mänsklighetens största svagheter är benägenheten att följa den stora massan. De som fått sina namn i historieböckerna för alltid, de som vi beundrar och ser upp till, är de som gått mot strömmen, de som avslöjat lögnerna och riskerat allt för att rädda det som var uträknat, förlorat. Jag vet att ni innerst inne håller med mig i allt jag sagt. Det som hindrar er att visa det är rädsla. Rädsla för att bli kallade bakåtsträvare, rasister, nazister, brunskjortor, antifeminister … Men jag avundas er. Ni är i en position jag bara kan drömma om. Ni har makten att förändra, att sätta stopp för vansinnet, att skriva om historien … Ställ er upp i parlamentet och tala klartext, som grupp, hänvisa till era väljare på hemmaplan, de som hoppats på er, de som inte har någon annan röst i tillvaron, de som sitter i hemmen och på pubar och i fikarum och varhelst människor möts och hoppas att någon ska ta sitt förnuft till fånga och börja göra något. Jag vill säga något om kaos. Styrkan med ordningar är frånvaron av kaos. Ur kaos kommer mer kaos där inget är förutsägbart, någon måste ta tag i läget, börja i ena änden och jobba sig genom allt. Ordningen som uppnåtts måste övervakas. Slappnar vi av inträder kaos. Kaos föder kaos. Kaos är frånvaron av konstanter. Ta bort en naturlag och du har ett accelererande kaos. Ta bort empati och människosläktet degenererar via anarki till utplåning. Alla naturlagar är goda, de samverkar och upprätthåller. De mänskliga dygderna bevarar oss från kaos. Inordnandet i Guds ordningar är det sanna livets källa. Gud är ordningens Gud. Därför vädjar vi till er, börja jobba målmedvetet på att återställa ordningen. Låt oss jobba tillsammans. Vi behöver er, men ni behöver också oss.

Egon såg först lite tillplattad ut. Han trummade med fingrarna på bordet och slängde en forskande blick på Leif. Så rätade han på ryggen. 

-Nu tror ni kanske att jag ska gå till någon slags motargumentation. Du David verkar vara desillusionerad och besviken och jag förstår dig. Det du inte kan acceptera är att politik i vår del av världen har blivit som en sköldpadda. Den rör sig långsamt mot mycket diffusa mål. Vid minsta hot stannar den och drar in huvudet under sitt tjocka pansar. När kusten är klar, rör den sig i en annan riktning. Jag har sett det här sedan jag var mycket ung. Jag bestämde mig tidigt för att bli en annan sorts politiker. På grund av mina tydliga idéer under EU-valet valdes jag in i parlamentet. De stämmer mycket väl överens med det du har gett uttryck för här idag, eller ni ska jag säga. Mycket, mycket spännande! Jag förordar att vi tar med de här tankarna till gruppen. De kan ligga till grund för ett antal propositioner. Strategin bör vara att övertyga utskott från höger till vänster om att tiden är inne för ett paradigmskifte. Europa bör anta tidens utmaning. EU bör initiera en ny världsordning. Till skillnad från andra maktcentra ska den inte syfta till världsherravälde, utan till en ordning med klart avdelade kulturområden. Vad jag menar med det vet jag inte riktigt själv, eller rättare sagt, jag vet nog vad jag menar, men det är svårt att förklara hur den världen ska se ut. Vi vill ju samtidigt, eller jag ska jag väl säga, ha något som liknar fri rörlighet i grunden, men att den måste övervakas på ett mycket bättre sätt, jag menar så att den inte kan missbrukas.

-Tack Egon, sa Charles, jag har antecknat. Vad säger du Leif, ska vi nöja oss? Eller är det något mer som vi behöver ta upp.

-Nja, vi har fått så det räcker och blir över, men Elda, du antydde att du har mer att säga. Det är okej att du tar det nu innan vi bryter för lunch. Jag vill förtydliga för dig, er, att frågan om etableringen i Albanien och stöd till en snabb expansion där ska ges högsta prioritet om planerna faller i god jord i parlamentet. Jag önskar inom ett par veckor få veta vad den planerade satsningen i Albanien kommer att kosta de första tre åren. 

-Tack. En sak bara. Afrika är en utmaning. Vi står inför en explosiv folkökning där. De ligger efter på så många områden. Jag skulle önska att all hjälp dit, för de kommer att behöva otroligt mycket hjälp, i första hand ska handla om utbildning. Vi i väst ska inte ösa pengar över dem, det löser inget, vi vet var merparten hamnar. Jag ser framför mig att Europas hjälp till allra största delen ska bestå av utbildning. Vi ska, tillsammans med ländernas regeringar, starta skolor med styrelser som består av både européer och afrikaner. Skolor på alla nivåer av akademisk utbildning och yrkesskolor, hela skolväsendet behöver vårt aktiva deltagande. Nu pratar jag givetvis om länderna söder om ekvatorn, det kristna Afrika. På mindre än en generation kommer banden att vara så starka att ett betydande handelsutbyte kommer att vara etablerat. Vi ska inte lägga oss i deras kultur och livsstil, men vi tjänar alla på att samarbeta och att knyta band av ömsesidigt beroende. 

David fyllde i.

-Jag har varit i kontakt med EIB, Europeiska Investeringsbanken. De tittar på Albanienprojektet. Jag har också uppvaktat FN om våra tankar när det gäller utbildning i Afrika som det enda egentliga bistånd som kan göra skillnad på sikt. Det blev bara, som en spin off när vi kollade upp tillverkningen av tyger.

-Okej, tack, tack! Vi måste verkligen sätta stopp här. Wow, jag känner för att fira. Vi kommer att beställa in restaurangens finaste vin till lunchen. Förslagen, allt vi pratat om idag, är enligt min mening helt rätt i tiden med tanke på den allt tydligare polariseringen. Dels Öst och Väst, men också vänster och höger. Tack David och Elda, jag kan nog säga att vi är helt tagna av er entusiasm och glöd, men framför allt för alla handfasta och genomtänkta förslag. Jag kommer att hålla tät kontakt med dig David. Du kommer att vara med i hela processen. All tillgänglig dokumentation kommer att postas till dig med kurir. Vi kommer också att inbjuda dig till videomöten och, när det behövs, till möten på plats här i huset. Vi har goda kontakter med Europeiska investeringsbanken och andra institut som vi förstår står på att-göra-listan. Du ska från och med nu inte behöva dra det lasset själv, vi vill gärna arbeta med dig. Betrakta dig som en ledamot i parlamentet. Bara utan en röst i kammaren haha!