Du tittar bort.
Bort mot staden, mot festerna, mot ljuset.
Din hand fortfarande i min.
Lite fuktig av promenaden hit
I den första höstluften.

Jag tittar på dig.
Har orden på spetsen av min tunga.
Jag vill gå närmare dig men
den grå betongen är som kvicksand
mot mina fötter.
Om du strök min kind, tittade på mig
skulle jag glömma allt, förlåta allt.

Högtalarrösten sprakar och ropar ut att mitt tåg ska gå.
Människor tränger sig förbi, men jag står stilla.
Fast i ditt grepp.
I dina oseende ögon.

Du vänder dig mot mig, frågar
"Ses vi nästa helg?"
Jag svarar ja.
Men jag vet att du inte är där.
Inte egentligen.

Jag backar mot mitt tåg.
Din rygg tränger sig redan bort genom folkmassan.
Långt från mig.
I läderjackan vi köpte på resan till Italien.

Vi ses inte nästa helg.
Och inte helgen efter det.
Eller den efter det.