Fantasins slott och vardagens stenar
En fransk lantbrevbärare med det passande namnet cheval (häst) fick en idé troligen under sina turer någon gång på 18oo talet och han började ta med sig stenar
till det byggprojekt han planerade. på sin fritid började han så med sina bara händer och fogmaterial att förverkliga sitt slott
Grannarna ansåg ju att han was going nuts som man uttrycker det på nutids svenglish. Han lär ha blivit föremål för en och annan nedlåtande kommentar-
men vår brevbärare lät sig inte nedslås av det och i sinom tid hade ett byggnadsverk vuxit fram som sedermera skulle bli en stor turistattraktion
Han arbetade oförtrutet vidare på sitt projekt som en bäver skulle man kunna anse
Klart att detta byggnadsverk räknas inte som ett av världens sju underverk men det är definitivt en riktig turistmagnet och ett bevis på en mänsklig andes okuvlighet
att trots omgivningens gyckel och spe hålla fast i sin idé detta är ju lite av en polemik mot de människor som innan de de börjar arbeta sticker upp ett vått finger i luften för att känna av vindriktningen ska jag våga? kommer jag att få omgivningens applåder? Denna form av tvehågsenhet ger enligt mig applåder för originalitet Och som Artur Lundkvist skrev den som går i andras fotspår riskerar att försvinna spårlöst
Den franska staten lär bekosta underhållet av lantbrevbärare Chevals märkliga skapelse och jag skulle gärna få möjlighet att får beskåda byggnaden på ort och ställe Slutsats gå din egen väg så länge som det inte skadar någon