


ur Fyrmästarens löften
Det förflutnas estradKring minnen som pockade på vid stunder Av stillhet och brist på rörelse Det var mest frågetecken för honom kring Det som hänt honom i det förflutna Han hade nyligen fyllt 50 år och var arbetslös Sporadiska minnen lösgjorde sig då och då Seglade förbi i hans tankar Som skepp utan besättning Vind för våg färdades skeppen Utan styrman eller kapten som styrde upp hans minnen Åh att få leva i nuet utan minnen Är det ens möjligt fortsatte han att tänka?? Tänkte han febrilt medans han väntade På att bli bedömd av en kommitté Han hade blivit inkallad till en nämnd Av en myndighet han varit i kontakt med Han hade fått höra av en kvinna i nämnden Att han inte själv fick avgöra vem han var Det skulle kommittén bestämma åt honom En man ur nämnden förebrådde honom senare När han sagt sig förkasta sina minnens värden För att inte minnas tillräckligt mycket ”Han minns inte något” hörde han sedan En man pratade med sina kollegor i nämnden ”Ja , han är en man utan minnen” sa en kollega ”Det är som om han saknar egenskaper. Han är sjuk” sa en tredje kvinna i sällskapet ”Vi kan tilldela honom egenskaper, För att hans liv ska få en mening igen” sa en man ”Han är aldrig nöjd. Säger han vill leva i nuet” Sa en av kvinnorna i nämnden ”Hur gör vi för att få detta överstökat? Och gå vidare med vårt. Vad har vi för taktik?” sa en av männen i nämnden ”Vi fattar beslut om honom över hans huvud” sa kvinnan Mannen blev bedömd och spenderade sedan sina resterande dagar på en institution Fram till han blev pensionär då han hamnade På ett seniorboende i en annan stad Dit han själv valt att flytta när han blivit utskriven Av det som hänt i det förflutna mindes han senare i livet ingenting Han levde mest i nuet numera Ett stilla liv som pensionär
Taleptox skrev Den 20250419 <+> |
![]() ![]() ![]() Taleptox ![]() |