Raserande tankar vid synen av dina ord
Dess manipulativa kännedom, dess hårda drag
Det svarta du målar upp mig att vara
Lever vi i samma verklighet?
En fråga jag ofta frågar...
... Men aldrig får svar

För det är trots allt dina ord
Som hårt biter och river mig
Det psykiska du utsätter mig för är kaos
Svart. Beck svart. Mörker. Mörker, utan lycka
Du tog all lycka ifrån mig likt demonterer
Sög dag ut och dag in, bort mitt liv

I tron att vi kunde vara en kärnfamilj levde jag i mörkret
Sanningen låg alltid där, vi skulle aldrig bära för evigt
Men känslan av att kämpa var starkare
Och jag valde aktivt att aldrig ge upp
Att alltid fortsätta kämpa, för jag hade mina mål
Mina drömmar om en värld utav oss
Men du bröt dig loss, krossade spegeln av glas

I min ensamhet är jag stark, men svag
... I din närhet kände jag en falsk trygghet
En närhet som bar mitt liv, som fick mig att alltid flyta
För jag hade mina mål, jag hade ett OSS
Men när jag återigen läser orden du skriver om mig
Hur du målar upp mig som en psykopat inför alla
Medan jag personligen, bara vill skapa ett lugn
... Ett lugn för oss och barnen, vill du skapa åska

Du är hatet, du är mörkret, och det gör ont
... Men jag förstår djupt inne att det är du som är fel
Att du förmodligen inte är nöjd med ditt liv
Och att det är enklare att skylla allt på mig
För du vågar inte bemöta dig själv
Ditt egna mörker, ditt egna kaos
Medan du vet att jag är stark
Jag bemöter mitt mörker dagligen
Tar emot alla dina knivar till ord
Utan att rubbas för mycket
Jag var din boxningssäck

Men vet du vad, du lever i en illusion
En falsk verklighet, du är blind som inte ser
Att du ljuger och manipulerar men orden biter inte
Du tror jag ville ha dig tillbaka, men sanningen...
Sanningen är att du var inte kvinna nog för mig
Finner dig ej längre attraktiv, ej längre vacker
Du är äcklig i mina ögon med psykiska problem
Och jag slutar bära dig på mina axlar
Inte mina problem längre
Jag har alltid varit, och kommer alltid att vara
Lyckligare utan dig i mitt liv

Det enda... Det enda du egentligen gav mig
Var en falsk trygghet i en mycket kall värld
Du gav mig en falsk kärlek jag aldrig tidigare haft
Och du gav mig en tro och en glimt om en vacker framtid
En tid där vi levde och växte oss gamla
Barn och barnbarn tillsammans
Men tack, för att du krossade mig
Att du avslutade allt
För jag kom ur detta starkare
Likt Fenixen som reser sig ur askan