Ondskan är tumregeln i vardagslunken;
rekorderlig, förtroendeingivande, sjuksystrig,
nattvandrig;
så bekant & allom,
figursydd i oklanderlig passform;
var & en sin egen ondska bevågen;
väl ingången, spårlös i alla samveten;
så naturlig att den inte syns
när den försvinner i bakgrunden,
som bilverkstäder i utkanterna
eller plinget i kassan, ekot halv sju
och dagisgrupperna i lysande västar
genom höstlöven

Ondskan är hemkänsla & rutin;
det tagna för givet;
trygg som pensionsutbetalningar
och årlig tandkontroll

Den gör sig inget besvär, utmärker sig inte,
är laglydig;
grannsamverkar & ler inkännande