Om jag kunnat vara vid en skära

nära himlar en vanlig natt.

Burit stjärnor i mina händer

strött dem vidare därför att,

Månbelysta nystan behövs i vår tid

något som strösslas

för en guldkant och till det evig frid.

Jag kan inte flyga, inte sitta på månens kant

inte dingla benen för världslig balans.

Men jag kan önska att stjärnor kastar

sitt sken där du går

att du njuter av livet nu

när det äntligen blivit vår.