Hjärtat spelar en tyst melodi,
som fjärilar bär i sina vingslag,
bär på löften som inte kan sägas,
men som vi ändå känner.

Fjärilarna flyger ner i bröstet,
tillsammans med våra andetag,
och något växer där i tystnad,
en längtan utan ord.

Du kan såra mig,
men jag väljer att tro på oss,
i denna dans utan steg,
ett möte utan löften,
men vi slår i samma takt.

Fjärilarna hittar sin väg i vinden,
och våra hjärtan söker varandra,
i ett rum fyllt av osagda ord.

Vi vilar i den tysta melodin,
den första tonen av något stort,
utan att veta vad som väntar,
men vi vet – vi är redan där.
Och i denna stund,
är allt vi behöver bara nuet,
och lite mer tid,
för att lyssna till hjärtats melodi.