Varför är ni två tillsammans ni älskar ju inte varandra? Det är bekvämast så och smartast ur ekonomisk synvinkel. Det är inte så roligt att vara ensam. Men ni tål ju inte varandra. Man vänjer sig i det långa loppet, man måste lära sig att kompromissa och ha överseende. Hatkärlek är en skön känsla. Men du var ju en högt aktad och respekterad kulturskribent Stig, varför ballar allting ur? Kultur är inget för en hänsynslös machoman som jag, det är bara för fjollor. Vad har hänt med det svindyra porslinet jag gav dig i 40-årspresent? Det kastade vi båda i väggen. Varför har min syster blåmärken och utslagna tänder? Hon råkade ramla i trappen. Hur mår era två barn? De ligger långvarigt på BUP med psykos och depression. Det ser ut som att någon har huggit med kniv i köksbordet. Ja det bara blev så men det är ingen fara, vi trivs tillsammans. Vi kompletterar varandra. Är det ni som har skurit sönder alla däcken på parkeringen? Ja det råkade bli så bara. Ni är galna båda två. Ja fast vi trivs tillsammans. Johanna gillar att få stryk, eller hur älskling? Ja så är det och du älskar när jag klipper sönder dina kläder och fotografier. Ja visst är det så. Men ska ni inte söka hjälp? Vi hamnar bara i tumultartade bråk med de jävla förbannade psykoterapeuterna och psykologerna. Vi gillar att kasta hårda saker på varandra, vi älskar överhuvudtaget kaos. Nu ska era barn snart äntligen fosterhemsplaceras, hur känns det? Bara får hålla på med vårt våldsamma tumult så skiter vi faktiskt i ungarna. Men ni har fått sparken från era jobb, hur ska ni klara av ekonomin och att behålla huset? Vi skiter i precis allting.
Tre veckor senare är det oförsäkrade huset nedbrunnet. Johanna och Stig får inte stanna kvar på nödboendet för har sönder allting och hänvisas till härbärgen där de naturligtvis inte heller får vara kvar. Under en pressenning i Varbergaskogen i varsin sovsäck ligger de och bråkar och klöser varandra i ögonen. De hör ihop på något märkligt sätt. Det är så jävla jobbigt att vara ensam. Absolut portade till Stadsmissionen måltider står de inne på ICA och äter direkt ur hyllorna. Polisen kommer och de blir häktade anklagade för grov mordbrand och stöld. På skilda håll i varsin cell så är det som att de vaknar upp ur en dröm. Vad har de ställt till med? Hur kunde det bli så här? Det är härligt att vara ensam, att äntligen vara fri ur en tvågalenskap som har förstört precis allting. Sanningen gör ont och att förtränga är bedövande skönt.