Den oändligt simultana

ofattbara hinderbana -

den som vi har runtomkring -

kosmos, ner till minsta string.

Oskiljbar från tid och rum.

(Vad är detta? Galet flum?)

En oändligt massiv sfär -

syns ej här och inte där.

Ett svart hål man inte ser.

Ett av många. Många fler.

Stjärnor som kan fragmentera -

i princip dekonstruera -

en i bitar, riktigt små.

Jo sånt händer då och då.

Aktar mig för magnetaren,

oantastligt att den har en

superkraft som är magnetisk,

bokstavligt, ej blott poetiskt.

Säg hallå till gammastrålar,

ljus som genom kosmos vrålar.

Träffar på en söt planet -

men är alldeles för het;

"Allting dog, så tack och hej.

Här finns ingenting för mig.

Blir ju inte ens nåt mickel 

med en galet hot partikel.

Hon står ingenstans att finna.

Är väl upptagen att tvinna

(jisses hon är het på gröten) 

sig med vad som är en söt en

villigt lysande foton

- här står man som annat fån."

 "Hittepå". Så tänker du.

Nej! Det är på riktigt, ju.