Silvret i hans utseende, rynkorna av ålder
Stoltheten han bär som en krona
Mannen som vi sällan skådat
... Men som bokstavligen sett allt
För världen han skapade med sina fingrar
I en trollbunden sfär. Klotet av orden
Det vackra i det trasiga. Det splittrade

Mannen med silvret, som håller sin prakt
Vars liv kantas av en stark prägel utav smärta
Men som sällan ber om mer än han klarar
I orden han så vackert målar sin inre värld
Där vi blir trollbundna av sånger. Magi
Mannen. Silvret. Han bär vackert sin krona