Byråkrati och zoner av gråhet
I en värld där man ständigt måste kämpa
Kämpa för det man anser är rätt
För ens egna framtid. Ibland skrattar jag av ironi
Livet är komplext, man får ta så mycket skit
Att kämpa emot en människa som lever i en box
Som tydligt inte kan se, reflektera och ransonera
Där man tror allt är svart eller vitt
Och egot är större än ens vikt

När du vänder alla runt omkring dig emot mig
Använder dina ormliknande ljud för att smutskasta
Tror du att det fungerar, att det biter
Sanningen kommer att ta dig
Och jag vet att mitt är på det torra
Du målar in dig i ett hörn av förnekelse
Smutskastning på mig, det är enkelt
Så enkelt, att du kan blunda. Blunda för verkligheten

Tänk om jag vore svag, lättpåverkad
Kanske vore mitt liv över sedan länge
Av den psykiska misshandeln du mig plågat med
Nu under flera år av mitt liv
Jag tror du är svag och rädd
Kanske... Bara kanske borde du öppna dina ögon
Och inse att världen inte är, just svart och vit
... Kanske då, att du skulle vakna till
Och ditt brutala ego få sig en törn
Men jag står fast, förankrad till verklighet