Dådet väntar otåligt som en
örn i den svarta rymden.

Vålnader från istiden krälar
runt diktatorn.

Fåglar i mörkret vid
Orions bälte.

Det gamla soldattorpet dåsar sömnigt
och knäcks långsamt på mitten som
ett människoliv.

Snart kommer den viskande
damen att slå en knut på världen.

Solen en träl i universum.
Osynligt fjättrad i brand.

Här imman blommar på fönstret.

Jag räknar alla omen bland den
döda fågelns fjädrar.

På stranden en uppspolad glödlampa
med glaset krossat men med
tråden hel.
Havet: Så ska man dö! Med glaset
krossat men med tråden hel!

Regnet faller tungt idag från
den nedsänkta blyhimmelns sköldar.