Med flaskan av ren sprit vid min mun – dränker jag allt
I sorgen av det vi kallade lycka – är jag krossad
Du tog mitt allt och stack – lämnade mig i stycken
Och i spritens varma famn – föll jag ner i en spiral
Av missbrukets fasansfulla makter
Tills dagen mitt hjärta – försvann

I lådan bredvid min säng
Kärleken jag där bevarat
Dess kalla metalliska klang
Pistolens mynning – emot min emalj
Ett sista ryck – ett sista samtal
Hjärtat du krossade läkte aldrig
Och till minnen av våran sång
– Till känslan av spritens dova brus
Tog jag... Ett sista farväl och andetag
Med dig hängandes vid andra änden

När känslorna ej längre bär
Och kroppen ej orkar mer besvär
Spriten blir till makt – kärleken till min död
Av det metalliska – emot min emalj
Mitt sista farväl till dig – med tårar utmed din kind
Det sista jag för evigt hör – är rösten av dig
Du tror mig inte... Tar mig inte för mitt ord
Men när ljudet ifrån skottet hörs
– Skriker du i ren och skär smärta
När sanningen går in... När verkligheten är – fakta

Mitt sista avsked till dig innan allt svartnar
Mina tårar som fyller botten på min flaska
För jag bar ej längre på styrkan
Att kunna se dig lycklig med en annan
– Och i en sista kraftansträngning –
Tog jag den sista glädjen som fanns
Det metalliska – emot min emalj
Din röst som ekade – av en skrikande tomhet
Ord som inte blev en mening
Men jag gav dig mitt allt
... Och –