En salong där 'antika' föremål säljs. Ett biträde luta en garageport mot golvet och ett replikbyte uppstår. Cederstråke lutade sig mot Jackson och viskade lätt rörd.
C.
- Vad har du här att göra? Du har väl ingen ekonomi som duger?
J.
- Är det där vad jag tror att det är?
Den tillfrågade, till synes en smula som upprört.
C.
- Verkligen inte, det är porten intill.
Jag var nyfiken på vad de intill sittande herrarna försökte förmedla varandra emellan i viskande ton.
Den förste (J) frågade efter nästan tre sekunder.
- Men vad gör då den här?
Här får läsaren föreställa sig samtalet mellan C och J.
C.
- De blir väl tvungna att riva garaget och göra vanliga parkeringsplatser istället.
J.
- Vad menar du med det?
C.
- En eller annan människa har fått för sig att 'intill' eller 'nära', kan ha även det ett värde.
J.
- Som påstådda delar av muren i Berlin, menar du?

Här var jag tvungen att gå på 'små pojkars rum' och gick så som fullständigt miste om att få viss information, 'hört i farten' om vad föremålet gick för. Tio kronor eller en halv miljon. Väl tillbaka 'i sadeln', handlade försäljningen av den där tavlan där någon i publiken lade budet '10 kronor', efter att biträdet berättade att utgångsbudet låg på 100.000 kronor. Jag kunde inte låta bli att hålla med. Tavlan, eller vilken tavla som helst, som gick för mer än tre tusen kronor, var att betala överpris. Arbetet med att sälja duk, färg och penslar till några hundra kronor och så tidsåtgången, rent praktiskt fyra timmar utspillt över fyra dagar, kan få en mindre summa att kännas helt adekvat.