På eftermiddagsluren drömde jag
att jag, bara helt kvickt, skulle få möta Helen
som jag har varit väninna med i många år
men som också hade varit död i 10år minst!

Hon passerade mig i blont tuperat hår
och jag sade; Nej, men, hej, Helen!
och hon svarade; "Hej, Eva!"
och gick vidare ut genom ytterdörren!

Jag undrade varför jag inte tog fatt i henne
men det var inte som att jag var blase´
mera som att jag blygdes -
för jag hade ju varit på hennes begravning!