... de trögfattades riksförbund har årsmöte på tråden... i väntat på aktion... under inflytande av saktmodet själv i lurens telefonkö, vänder jag blicken upp och hör gråsparvar spela blues i vindens munspel... koltrasten improviserar jazziga tongångar med spektakulärt crescendo... min melankoli tar över och över himlen ser jag flygande flyttfåglar... längtande skaldar dem vemodig prosa ackompanjerad av  Bob Dylans svårmod från ett öppet köksfönster... till rytmer från bondens nya traktor... och jag undrar varför jag gråter... jo för det är så att jag behållit min plats i kön... du har plats 147, du behåller din plats i kön... jag inser bedrövad av detta att jag inte kommer att komma någonstans idag...

... svalorna anländer märkvärdigt fyllda av lustifika vårskrik... regndropparna smattrar likt Kafkas skrivmaskinsknatter... de fyller slottet i processen i beskrivning av den försvunna... skatan har jag inte sett till hon försvann förra våren... kvar ringlar nu endast floder av måsskit ifrån takblecket... regnkasakaderna för det till fönsterrutorna som ser ut att vara klottrade på med vit krita av lekande barn... vart i allt detta får jag lov att vara mänsklig med tusenfotingar slingrande över anklarna och magknip som väcker mig klockan tre?... Viveca Sten sneglar avundsjukt på mitt uppslag av arketyper i mitt kvarter...

... har jag hamnat i ett vakuum av bisarra omtagningar kan hända eller är det de där tabletterna som min granne petat i sig under årens lopp... ja han skriker ömsom skrattar hysteriskt jämte springer ut och in genom sin lägenhetsdörr vilken han slänger upp i mitt huvud, sedan ned för trapporna, ut genom porten för att lika snabbt springa upp igen, och efter tio minuter göra om samma procedur... ja han har varit sådan sedan tre av hans barndomsvänner sköts ihjäl för tjugo år sedan... då började det med att han trodde sig vara Batman... han sprang utklädd till Batman i fyra års tid... det är som om det hela börjat smitta till alla i vår trappuppgång... snart vet jag inte vem jag skall möta... Kafka, Batman eller Agatha Christie som var och en har sin charm men likväl väcker mig om nätterna... sömnlös eller sömlös för var det tråd eller nåd jag fattades...