jag minns min barndoms vårar

så förväntansfull jag var

inför allt som hände i naturen

all denna grönska 

alla vackra blommor

gjorde mig så lycklig

solen som värmde så skönt

jag såg fram emot sommaren 

det långa härliga sommarlovet

när man var fri från skolans läxor

fri från mobbarna som plågade en

ja så underbart befriande att leva

jag sjöng frihetens lov

dock solen skymdes ibland

och livet blev lite mörkare

min rädsla väcktes på nytt

jag kämpade mot det onda

så gott jag kunde

en dag blev jag fri från ängslan

det onda kunde inte längre skada mig

vad framtiden bar i sitt sköte

jag inte kunde ana

hade jag vetat 

hade det kanske blivit annorlunda

men nu är jag här 

och får leva det liv jag har kvar