Farbror djävulen var väldigt snäll från början, charmig och generös. Jag var bergsäker på att han älskade mig. Sen började han att stänga in mig i väldigt små utrymmen, och mamma var så euforisk och entusiastisk. Jag kissade och bajsade på mig men farbror djävulen vara så snäll och glad och sa att jag var en riktig präktig och fin pojke och att jag måste vara stark och glad i alla lägen. Han hade länsat mitt sparkonto på 65000 kronor. Mamma var en kvittrande lycklig fågel i köket. Pappa hade begått självmord två månader men det tillhörde det förgångna och var glömt. Farbror djävulen kunde vara väldigt hård och grym men strömmade glädjen. Han stängde in mig bagageluckan på bilen i tre dygn. Han och mamma skrattade åt mig och kissade och bajsade på mig igen. Vad du måste förstå sa farbror djävulen är att vi älskar och vill ditt allra bästa. Jag kissade på mig i skolan och blev ännu mera och hårdare mobbad. Mina äldre syskon var så positiva och optimistiska. Det var på den tiden då det var lag på att alla medborgare skulle vara starka och lyckliga annars ansågs man vara konstig och en svikare. De få kamrater jag skrattade och stoppade ner mig i en brunn med huvudet före. Jag försökte tänka positivt och optimistiskt. Kände mig alltmer konstig i huvudet och förstod långt senare att jag hade börjat bli psykiskt sjuk. Jag var elva år sommaren 1976 och låg i den mörka garderoben och skakade av panikångest vilket jag inte berättade för någon. Jag spelade välmående inför mamma och farbror djävulen som ju bara ville mig väl. En kompis till mig förstod att någonting var fel. Vi satt tysta tillsammans långa stunder och konstaterade att vi var chanslösa gentemot vuxenvärlden som alltid hade rätt och som man absolut inte fick ifrågasätta. Man satte mig på ett tåg enkelbiljett till Östersund där jag irrade omkring och gick vilse tills en äldre dam förbarmade sig över mig. När jag kom tillbaka till Örebro så stod farbror djävulen, mamma och alla barn som hatade mig och buade och kastade ägg på mig. Gränspsykosens första symptom av förvirring och panik. Jag försökte ändå vara stark och glad eftersom jag ville bli älskad och accepterad. Panikångest på nätterna. Varför kommer inte mamma tröstar mig? Farbror är den som bestämmer hur allt ska fungera. Mamma är en liten maktlös fågel som har flugit vilse i sina vanföreställningar. Själv är jag en hjälplös pojke som har lärt mig att stänga av, förtränga, kapsla in och locket på. Det är den enda framkomliga strategin. Åh vad jag försöker utstråla att läget är under kontroll. Då blev jag älskad och belönad.
Känslan av att inte kunna lita på någon. Känslan av att det kommer att gå åt helvete.

1986: Jag är inlagd på en psykiatrisk klinik efter mitt psykotiska sammanbrott. Läget är fullständigt outhärdligt. De andra patienterna är så sjuka och jag också. Det finns personal som utstrålar rädsla för oss. Jag har fått fel diagnos, borderline, och jag läser i en bok några år senare i en bok och förstår att jag var psykotisk i allra högsta grad. Således får jag ingen medicin. Läkarna gör ett underligt distanserat och kyligt intryck. Jag har panik i mitt inferno och tjatar mig till att bli utskriven för jag måste ombesörja en flytt. Mitt urballade och jaglösa tillstånd är en extrem mardröm. Folk blir rädda för mig. Kan inte vara ensam i min nya lägenhet i betongghettot. Kan inte vara någonstans och så håller det under ett år.

2017: Jag har just bränt ned kommunens stuga som jag hyr av dem i en liten håla utanför Örebro. Kommunens likgiltighet och nonchalans och vägran att sköta om och serva stugan fick mig att explodera av hela mitt livs vrede och hat över all kränkning och förnedring som jag har blivit utsatt för. Har inte mått bra våren och sommaren, i en underlig stuga där jag under ett år aldrig fått någon lugn och ro. En grav sömbrist som ledde till gränspsykos och mani som tillsammans med vreden och hatet fick mig att införskaffa åtta liter bensin som jag hällde ut i den jävla stugan. Antändningen var explosiv. Totalbrand. Straffet blev en kraftig överdos antipsykotisk zyprexa som gjorde mig sjuk i två år först på Växjös helvetiska rättspsyk och sen på Örebros himmelska rättspsyk av läkare som inte visste vad de sysslade med. En behandling som bara föder mer vrede, hat, våld och kriminalitet.
2016: Jag hade nyligen flyttat in i stugan i Hidingsta och var på toaletten som jag stängde när jag var klar. När jag två timmar senare gick in på toan igen så var det lilla fönstret halvfullt med flugor. Det var alldeles svart. Associerade till djävulen som flugornas herre. Kan inte förklara händelsen logiskt och förnuftigt. Jag trivdes aldrig i det där huset, fick inte någon känsla av hemma, lugn och ro. Satan genomsyrar samhället men det är få som är medvetna om det.