Golvbrädorna knarrar
när jag går genom rummen,
försöker att inte låta något höras.

Men ju tystare jag rör mig,
desto högre ljud—
träet suckar och spricker
under fötternas tyngd,
som om huset vill avslöja mig.

Jag ville inte väcka dig.
Jag sträckte ut tårna,
undvek fläckarna som alltid ger sig till känna.
Men i min ansträngning
böjde sig brädorna,
och nu
kan vi inte längre
gå rakt
bredvid varandra.