De byggde på lånat land
med tro och av blodig hand
Där prärien möter skyn
stod en dag den blågula hembyn

Nya Sverige av längtan stod
byggt av blågult hjältemod
Ändå främmande på Texas mark
men av delad dröm så stark

Bygden rest likt hymn av trä
av folk som vägrade att ta knä
För de bars av framtids vision
till familjer fromma av tron

Men gudar blundar i tidevarv
även förfäders hopp deras arv
tystas allt av ödets vind
fru fortuna ler men är blind

Idag ekar blott livet övergivet
och bygden har tappat drivet
I kyrkobänkarna som står kvar
vittnas det om hur det var

När livet ekade genom trakten
och allt var evigt i gudsmakten
Men brunnar sinade skörd uteblev
Nya Sverige skrev avskedsbrev

Skratten har lämnat logars dans
när gräshopporna la dödens krans
Borden står dukade för själavård
utan sina gäster i varje ödegård

Ingen kommer tigger skrattar ber
när envar nya Sverige överger
Blott gravstenar står fulla kvar
utan blommor minns du hur det var

Nya Sverige vilar men utan frid
ser hålögt livet och söker strid
Där skuggor vandrar minnets färd
lyss till gamla lär av lärd

Att bygden först dör när minnet
ej bär den kvar i sinnet
Så berätta om blågula folkslag
om deras drömmar deras liv idag