De flesta
ger bort en bit av sig själva
för en plats vid bordet,
ett leende i mörkret,
en hand att hålla när natten blir kall.

De flesta
byter ut sanning mot tillhörighet,
frihet mot trygghet,
hjärta mot en stilla kompromiss.

De flesta
gömmer sig bakom ursäkter,
lägger över ansvaret på någon annan,
skyltar med förklaringar
för saker som aldrig blev.

Det kallas att vara feg.

Samtidigt finns det några få
som är beredda att förlora allt,
för att få leva på riktigt.

Och det är då röster börjar viska,
blickar börjar döma,
för mod sticker i ögonen.
De ser hur någon annan vågar vara allt de längtar efter,
men väljer att inte rädda sig själva.