Det började med ett glatt skratt,
Det var den första sprickan i deras mur... men från början så fanns känslan där,

känslan av lekfullhet,
känslan av djup,
känslan av öppenhet,
känslan av något intressant och som alla människor har...
känslan av en osynlig mur bakom skrattet...

Det var ingen mur som de ville rasera,
ingen mur som skulle bräckas med all kraft.
Utan en mur som de ville utforska och prata genom de sprickor som de skapat genom tiden.

Där de genom deras sprickor
kan ge varandra glimtar på vilka de verkligen är.
Där de långsamt närmar sig varandras portar.
Murarnas portar, lite på glänt....