vinden hade vänt
vänt söderut
och mamma kastade pillren
efter flera månaders inläggning
kom hem med broderade tavlor
gjorda i något slags terapirum
där varje stygn skulle göra hjärnan gott
en tavla åt varje barn, vi var tre
och fyra tavlor till vardagsrummet
föreställande årstiderna
pillren kastade hon således i en konsumkasse
efter att ha frågat min femtonåriga syster
hur hon skulle göra
och tillsammans kom de överens om beslutet
hon gick ut ur lägenheten på tredje våningen
och dumpade påsen i sopnedkastet
(samma sopnedkast där jag ville slänga den fula dockan
men skulden och skammen fick mig att aldrig släppa)
det var för att hennes hjärna skulle få vila hon fått pillren
det skulle bli lugnt och tyst inuti
likt ett requiem i levande form
jag minns inte hur min tavla såg ut
inte heller mina syskons
de fyra vardagsrumstavlorna följde henne hela livet
det var min bror som spikade upp dem på hennes rum
när hon dog ville personalen ha dem
de kom tillbaka till vården
fast nu i en annan form
jag är glad att jag gav bort dem
glad att jag kan känna lite glädje
fast jag aldrig kastat mina piller
utan tar dem punktligt tre gånger om dagen