Sena nätter, sömnlösa stunder
Vänder mig vänster, vänder mig höger.
Blickar tillbaks mot betongbänken. Blodiga händer, morsans tårar, släcker bränder.

Men min brand - är för brand för att släckas.

Det är en visdomstand som föll nerför en springa, som bara vill få mig att springa, och slänga all misär, och skimma denna dimma. Där jag förblev bortglömd…

Med bara en massa Sena nätter, sömnlösa stunder
Vänder mig vänster, vänder mig höger.
Och allt jag ser —
är bara en strimma av solljus, i detta mörker.