En bister stämning på julafton. En väldigt illa dold irritation. Alla är väldigt missnöjda med någonting. Man är så trötta på varandra. Döden vore att föredra. Äcklig mat. Tillgjord vänlighet.
Det är ju i alla fall julafton så nu måste alla rycka upp sig och bete sig vuxet. Ångest. Aldrig
uppklarade konflikter och katastrofer som
har förträngts och kapslats in. Glädjen och
harmonin som på ett vuxet sätt måste visas. Det är ju julafton för Guds skull. Individer som krampaktigt och desperat försöker hålla fast i något som inte håller. Barnens galet uppskruvade och hänryckta extas nära besläktat med bipolär mani. Avundsjukan och hatet över andra barns mycket dyrare julklappar. Slagsmål som bryter ut med blodvite. Mamma har alldeles glömt bort att hämta gäster på tågstationen som nu anländer med en väldigt dyr taxi. Ett kaos som snurrar allt fortare mot avgrunden. En jävligt förtvivlad och allvarligt posttraumatiserad människa går in på toaletten och kräks länge och häftigt och kommer ut till de andra, de som har skadat henne så illa, med ett mycket konstigt sinnessjukt påklistrat leende. Ingen lider med henne. Den obehagliga overklighetskänslan. Mamma kommer in naken och sjunger opera. Ingen bryr sig, alla är helt likgiltiga. Ett bortglömt barn ligger i en garderob med kraftig panikångest och gränspsykos. Vem bryr sig? Hennes sex år äldre storasyster som tog livet av sig på grund av att hon var så mobbad i skolan och på nätet. Föräldrarna som föträngde katastrofen direkt och lillasystern som lämnades ensamma med traumat. På julafton ska alla vara glada och tacksamma för annars så kommer inte tomten. Jävla ungar skärp er. Det allvarligt  posttraumatiserade bortglömda övergivna barnet hämtar en bensindunk som hon dränker hela sitt rum med och tänder på. Det är härligt när det brinner tycker flickan och att det händer någonting riktigt radikalt som bryter dödläget i en sjuk familj. Brandkåren hinner släcka branden och sällskapet går hem, rycker på axlarna helt avstängda och oberörda. Det är en bra längfilm ikväll. Sällskapsresan. Mamman till pyromanflickan sitter i soffan och är helt apatisk och lamslagen. Hon har tagit åtta stesolid med massor av vodka. Pappa tänker alltid positivt och optimistiskt. Det här ordnar sig. Deras tolvåriga flicka får för första gången i sitt liv prata med vuxna och funktionella människor nere på BUP. Julafton är över och folk kan andas ut i en behaglig likgiltighet och dricka ännu mer alkohol. Imorgon är det Jesus födelsedag men det skiter människor blankt i. Livet är som det är och det är helt normalt och OK. Livet är ett helvete som man bara måste ta sig igenom. Flickan hamnar i ett kristet riktigt bra fosterhem ute på landet vid Kilsbergens fot där hon får sköta om hästar och rida tillsammans med några andra snälla barn. I sex år var hon sexuellt utnyttjad av sin skenhelige bipoläre pappa som hamnar på rättspsyk i Örebro. Flickan har fått ett andrum från helvetet. Hon vilar i sin nya mammas famn. Djävulen kommer inte åt henne här. Flickans biologiska mamma ligger på en psykiatrisk klinik, psykotisk och jävlig. Där hon bor slår just björkarna ut och kärleken breder ut sitt mest frikostiga leende.