I världens djupa ådror
där framtidens blod strömmar
växer en tystad storm
en bomb utan gnista
och utan rök.

Det blir ingen explosion
inte heller hörs något dån
det är bara siffror
som sväller
eller krymper
i skuggor vi knappt vill se.

Städer breder ut sig
och landsbygden drar
sina sista tysta andetag.

Barnaskratt tunnas ut
till små viskningar
medan åldrade händer
formar morgondagens kartor.

För mycket
eller för lite
men  aldrig i samklang
när vaggan och graven
inte längre bär samma sång.

I vissa länder exploderar ungdomen
likt en vårflod
i andra vissnar hoppet
födelsetalen faller som höstlöv.

Jorden bär oss alla
tyst och orubblig
medan vi mäter
räknar och spekulerar:
Kommer vi bygga broar av vishet eller murar av rädsla mot det vi själva skapat?

En bomb av vår tid
av kroppar
av framtid
tickar i varje gathörn
i varje skola
på varje ålderdomshem
men inte för att förgöra
utan för att påminna oss
om att varje människa
är en siffra
men också ett rop
ur ett mörker
ett frö
av möjligheter
en fin dröm

som bara väntar på att bli buren.

Bild: Wiki (SCB) och tittar man noga visar den svenska demografikartan profilen av 2 människor...