Det var den sista ljuva tiden.
Att blå. Att blå. Att som blå.
När sommaren är frisk med
klockornas tandkräm av sång.
Bakom alltid. Med skrikande
mamma. Jag att regn. Jag
att regn. De excentriska apornas
blandning av genialitet och
vansinne. Det var den sista
ljuva tiden. Att blå. Att som blå.
Sång i brallan kom. Adekvat.