I livets spegel, där skuggor dansar,
ett hjärta söker, i tystnad det chansar.
Relationer som blommar, i ljus och i mörker,
en fredsfull strävan, där själen fördunklar.

Med nära och kära, vi binder vårt band,
i skratt och i tårar, vi står hand i hand.
Att förlåta och älska, att ge och att få,
i livets stora väv, vi lär oss att stå.

I stunder av tvivel, när natten är lång,
finns styrkan i tro, i en gammal sång.
Vi bär på vår börda, men finner en väg,
att sluta fred med stjärnorna , i varje steg.

Och när natten faller, i stillhet vi finner,
att frid är en resa, där kärleken vinner.
Att sluta fred med sig själv, en gåva så rar,
i hjärtats djupaste rum, där vi alltid är kvar.

Så lyft dina ögon, mot stjärnornas glans,
i universums famn, ge ditt hjärta en chans.
För livet är kort, men kärleken stor,
slut fred med stjärnorna, och låt själen bli flor.

I stjärnljusets viskningar,
där hoppets frö ska gro,
växer ord som blomster,
i frihetens ljuva bo.






© Karl-Johan Lagerberg