Sommaren klättrar upp för
den gröna klorofyllstegen och
blickar ut som en örn över
landfästet där havet trampar
sin orgel.

Minnena vecklar ut sig där
uppe ovan molnen och gör
ett fallskärmshopp som tar
mark till höstens första frost.

Värmen blir ett öga som
synar vinterns katakomber.

Utanför rasar universums ruiner
till ordning.

Under tiden går jag medvetet
vilse för att lära känna mig
ännu bättre.

Karnevalernas yrsel blomstrar
under marken.

Ikläder sig sommarens blågröna händer.
Och dricker tystnaden till vintern.