I förnuftets tysta ljus som inte är fött ur intrigerande planer och masochism på obegripliga språk.

I ett rum där ekon från forntida berättelser tystnar, vandrar jag med tankar ohämmade av ett gudomligt påbud. Ingen gud som vägleder mig i de steg jag väljer att ta—Bara klarhetens klara, orubbliga ljus.

En skeptikers hjärta slår med en nyfiken eld, antänd av frågor, driven av tvivel. I himlens frånvaro strävar min själ efter att lära, söka sanningen och tala öppet.

Född inte ur uppror, utan ur sökandet efter det som är verkligt, finner jag tröst i sammanflätningen av det kända och det nya. Utan gudomlig inblandning vårdar jag det jag känner och omfamnar livets under med bevisen som min synvinkel;