Jag tänker inte klippa gräset,
Varför skulle jag göra det?
Vem skadas av min gröna matta,
Där stråna växer på sned?

Om gräset hugger som knivar
In i hans vackra, rosa hud,
Låt det då bli en maskrosäng,
Fylld med ogräs i gyllene skrud.

Jag tänker låta grannen snegla
Med ilsken, bitter blick,
Låta hennes gräs få tämjas,
Till ett linjärt och perfekt skick.

Min matta är kaotisk,
En medvetet gräslig grej.
Om den är bra nog för honom,
Då är den bra nog för mig.