Vi går nu sa jag till mig själv
och tog på mig min egen sanning.

Lämnade din med ett halvdrucket glas
där på serveringen.

Det ser lite sorgligt ut, när du sitter där ensam
och dricker allt själv, tillslut är dom borta
dina lögner.

Vem ska du skåla med då?

Jag är inte törstig mer, du smakade bara salt
av alla mina tårar. Jag smakade bara bittert,
som den du sa jag var.

Varför skulle vi blanda våra drinkar med sånt?

Men den klär mig bra ändå, min sanning.
Jag bär den genom våren
med lugna steg..

Ovanför mig blommar körsbären,
och där sitter din sanning kvar
med ett stelt leende.