Vrede och hat gömt bakom en översvallande vänlighet. Människor som man måste passa sig för. Kniven i jackfickan som hugger ursinnigt mot ens svagaste punkter.
Den skenheliga snällheten som vaggar
in en i en falsk trygghet. Det ursinnigt rabiata hatet som exploderar i ens ansikte. Familjer som skulle behöva akut psykiatrisk intensivvård. Vansinnet som bara fortsätter decennium efter decennium. Man försöker komma undan demonerna men de har byggt
bo i ens huvud. Att sitta på en gudstjänst i frikyrkan och ha panikångest av all aggressivitet som ligger under ytan. Man springer och kräks av den förljugna snällheten.
Kyrkan ett vuxendagis för människor som inte vill se verkligheten, som inte vågar fronta sitt inre mörker i övertygelsen att Jesus ska ordna upp alla problem. Kristdemokraterna som sviker de svaga och utsatta. Finansministern som bär ett kors runt halsen och sänker skatten för de rika. Hatet och våldet som eskalerar i samhället. Barn och ungdomar som tar livet av sig. Var kommer kärleken in i bilden? Sanningen, uppriktigheten, och medkänslan? Det goda finns överallt liksom
det onda. Den tvångsmässiga positivismens och optimismens floskler. Hemmasittande barn som vägrar att delta i samhället. Mobbade barn som utvecklar psykiska diagnoser. Skolpersonal och föräldrar som väljer att blunda. Skolpersonal och föräldrar som väljer att se och göra någonting konstruktivt. Den krossade självkänslans människor vem ska ge dem uppmuntran och beröm? Stark och glad ska man vara i vårt älskade Sverige annars ska man söka akut psykiatrisk hjälp, eller bara gå hem och lägga sig. Svaghet är inte acceptabelt och att vara annorlunda är bara fånigt. Annorlunda fåglar måste fångas in och sättas i bur. Snart åker pistolen fram och det är skarpt läge och död, död, och ännu mer död. Men det är bingolotto ikväll och det är ju så himla underbart med Lotta som alltid är så positiv och glad. Sveriges kollektiva psykotiska sammanbrott. Kärlek och sanning som enda botemedel och ett uppfriskande vredesutbrott. Barnens vidunderliga skrattande kärlek och inte ett uns tillgjordhet. Jag måste bli som dem.