Du tappar dina blad
och jag sörjer.
Men, du är vacker
i ditt förfall.
Dina rostfärgade blad
sprakar en kort stund,
skrumpnar ihop och
låter sig föras bort av
vinden.
Ser dig i alla dina
skepnader.
Vet, vem du
egentligen är.
Du är - Trädet.