Jag sitter här under körsbärsträdet och tänker på dig. Himmelen är sådär dramatiskt mörk, säger att sommaren bara nästan är här. Vinden blåser tungt och fladdrar till i mitt hår. Det knarrar långsamt bland träden och jag ser ner i dina djupa spår. Ibland blir det så tyst, så stilla, att jag nästan känner dig här. Men så lyfter vinden trädens grenar och vrålar över ängens gräs.