Guden som subjekt
blev en icke-existens
och sorgen tom
när den saknade
en riktning

Lämnad ensam
med Jaget
tappades tilliten
för att rösten
verkligen ville väl

Viskar gamla riter
fast verkningslösa
ger rudimentär vila
och kanske igenkänning
av något som liknar tröst

Den största skräcken
är plötsligt
att tappa orden
I tystnaden
återstår intet