jag har vandrat genom en allé
av nyförlösta kastanjeblad
sickna ljusgröna spädetassar
som dinglar i vinden
inga barnmorskor
sjukhus
eller ambulanser
ni har klarat allt detta själva
utan gråt eller vanmaktskrin
dövstenshjärtat rubbas av åtrå
mollskensbluesen sjunger i min mage
revbensharpan är stämd i ett D-durackord
mitt universum tangerar ett annat
vi är del av samma liv