Du är fem och du ritar och det kommer utanför så helvete det är katastrof och du ropar på oss att fixa men det går ju inte för det är tusch och vi säger det är ingen fara, det behöver inte vara perfekt det behöver inte ens vara bra, vi tycker det är fint och du - med tårar i ögonen och som en soldat på väg till kriget - går till sopkorgen med din teckning innan du börjar om på en ny

men så ni sover

du är tre och har inte ätit, eller sovit, eller sprungit av dig så du är en kärnvapenexplosion med nedräkning satt på random. Vi vet inte när du kommer gå av, men både jag och din mamma står lite avvaktande när vi ser att du än en gång försöker hälla mjölk - SJÄLV, KAN SJÄLV - i din mugg och när det kommer utanför igen så åker du på golvet först och sen mjölkpaketet, när mamma eller pappa ska trösta dig så kommer en explosion, en sån som ger utslag på richter-mätare. En sån explosion där astronauter hör dina skrik. En sån som får Jupiter att stanna till och undra vafan det är som pågår

men så ni sover

Du lillasyster har aldrig varit så glad i hela ditt liv. Det är en lampa i hörnet du inte sett förens nu och den lyser, hur kan den lysa? Eller. Det är en hund som slickar dig i ansiktet som du inte känner igen och det kittlas så du skrattar. Eller. Det är pappa som bär dig och visar dig dina brorsor, och de ler så mycket att du ler också, hur kan du motstå och du hör mamma säga något, kanske att hon ska gå på toa, duscha, eller bara sätta sig i soffan själv en sekund och nu är det PANIK det är AKUT det är NU. Du säger det så lugnt du kan - FULL HALS - och din pappa försöker trösta dig, gå tillbaka till lampan men VEM VILL SE EN LAMPA PAPPA NÄR MAMMA ÄR BORTA KANSKE FÖR GOTT? och du säger det till honom på det enda sättet du kan och

men så ni sover

Treåringen somnade i soffan, huvudet mot ryggstödet. Det sista han sa var att han inte var trött, att han ville leka, inte sova och några minuter senare landade nappen i hans knä och hans snarkningar hörs fortfarande i hela huset. Femåringen somnade en timme senare på samma ställe, efter att ha läst - han kan inte läsa men han vet vad som står på varenda sida - Nallemajas målarbok tre gånger om. Nollåringen somnade hos mamman i sängen och när hon gnydde till så dög till och med pappan så länge han gungade henne och hon fick sova nära. Pojkarna bar vi upp till sängen, och ni är så stora nu att även i sömnen håller ni om oss när vi bär er och ni väger ingenting och hundratusen ton samtidigt. Väl i era sängar, ni sover nästan aldrig själva i era sängar så vänder ni er om i jakt på ett syskon eller två och piper till, det ska vara någon där, och snart hittar vi er ihop igen, en fot i ett syskons ansikte eller ett huvud på någons mage och ni sover utslockande som munkar i kloster och vi tränger oss ner bredvid. För att ni ska sova bättre, ljuger vi, när vi vet att det är för att vi inte vill missa något av det ni vill säga sen, berätta sen, visa sen när ni vaknar. Men just nu sover ni,
men så ni sover.