Jag tror jag väljer att blunda för verkligheten
och faller för mina begär
sätt att hantera det inre besvär
och maten får bli den trösten
som jag fysiskt tröstar mig med

och drickan blir det
som fyller bägaren av misär

för i det enkla men hårda
vill jag gråta
men tårar som ej existerar
därför måste jag självplågas till den gräns
då mitt yttre fläker sig
och jag ej längre har några val

där flykt är detsamma som död
och döden vill jag ej bemöta riktigt än
men fly är fortfarande ett besvär

och maten blir till det som fysiska
och jag fyller mitt liv med ord av misär
till en bråkdel av det som jag håller kär

så bort med dig verklighet
för nu flyr jag
och blundar för allt
tills dess att jag ej längre kan blunda
och får välja mellan liv
eller död