Bonden ser solen det är andaktstid
vårsolen värmer både myr och lid
Likt förfäder går han över land
med sax och stål i släktleds band

Lyfter vant sin kniv mot sina djur
drar bladet stilla tre för tur
Gå nu med skydd över plats och tid
ni vandrar nu med helgad frid

Varken sjukdom eller troll i skog
kan skada eller ställa till ofog
Han knyter sedan strå till skällan
dess ring ty samlas där mittemellan

Men även mjöl i både malm och salt
skänker ett extra skydd mot allt
Hans trösklar har ock korsets form
ristat i tid av orden av guds norm

Gud visa vägen för horn som klöv
och låt dem alltid hemåt finna löv
Hornens spetsar bundna av tibast
och vänderot i svans mot okänd gast

Till sist stegar de över eld mot skog
bonden hoppas allt han gjort är nog
När kreaturen hälsar frihetens vår
muttrar han vi kan få ett gott år