När himlen gråter gråter jag med den
mitt sinne sjunker djupt som stenar i en sjö
Igår i solens famn jag lyste stark och varm
idag i regnets trumslag är jag tyst och skör

Stormvindar virvlar tankar genom mitt inre
frågor utan svar som moln i oändlig dans  
Vad betyder allt? Var finns min grund att stå på?

När regnet piskar sviktar mitt hopp med varje stänk
Tvivel växer som ogräs i fuktig jord
rotslående djupt där säkerhet en gång fanns

Jag ifrågasätter allt jag trott var sant
medan åskan rullar dovt genom bröstet mitt
Men vädret likt livet hålls ej fast i stillhet
I gryningen väntar solen bakom horisonten
Ett löfte viskat genom regnets sista droppar

Håll ut, för morgondagen bär ljus i sin famn
Så jag väntar medan stormen sakta tystnar
med vetskap att min själ likt himlen ovan
kan växla mellan skurar och strålande solsken
Efter mörkret kommer alltid alltid ljus igen