Det är den 4 maj 1976 och i radhuset sitter pappa och skriver avskedsbrev på rutigt
papper i bruna kuvert.
I rummet bredvid leker jag mina lyckliga lekar intet ont anande. Pappa är missbrukare och psykiskt sjuk och har absolut ingenting att leva för. Det är väl endast jag som fortfarande älskar honom och han älskade mig. Jag har ju försökt att uppmuntra honom många gånger.
Jag jublar för imorgon är det min födelsedag.
Då blir det kalas med presenter, tårta och folk.
Känner pappa ångest eller den underbara friden att helvetet snart ska vara över?
Jag och en kompis har friidrotts-VM i sandlådan, solen skiner och fåglarna kvittrar.
Hur livet kan förstöra en människa till oigenkännlighet tills bara elände och misär återstår och omgivningen inte kan hjälpa.
Jag tittar på barnprogrammet Kapten Zoom och mamma går till nattjobbet på lasarettet.
Tänk imorgon fyller jag 11 år.
Pappa tar sin dödliga dos på kvällen eller natten medan jag sover på övervåningen.
Varför stannar inte hela samhället och det utlyses nationellt undantagstillstånd?
Är jag verkligen inte värd mer pappa?
Det värsta är egentligen inte att pappa dör och försvinner ur mitt liv utan att jag inte får någon hjälp med krishantering och sorgeprocess.
Tystnadskulturen och dess kusliga konsekvenser. Barn som går mot sin undergång med en destruktiv omgivning
som har förtroendeingivande fasader.
Min mamma och fyra storasyskon sörjer inte nämnvärt. Hur ska man kunna sörja och sakna ett odrägligt vrak som bara missbrukar, sviker och förstör? Pappa var med största sannolikhet bipolär, och möjligtvis narcissist, men en riktigt fin kille tidigare i sin glans dagar omtyckt och betydelsefull för människor
inom kyrkan och överhuvudtaget.
Själv blev jag traumatiserad och alltmer psykiskt sjuk, en mästare på att förtränga och kapsla in allt smärtsamt, med ett psykotiskt sammanbrott som följd när jag var 21 år gammal vilket var 100 gånger värre än allt annat negativt som jag gått igenom i livet. Psykosen varade i ett år tills en ängel i kvinnogestalt kom och räddade mig.
Hennes kärlek var den vackraste och starkaste.