Kaos, ord och Grand Canyon - en sorgeprocess
Jag vill berätta för dig
Om mina tankar
Så kommer jag på mig
Om att du inte finns mer
Du finns inte att bolla med
Berätta något coolt för
Förvänta sig det där stolta leendet
Genuina uppskattningen
Kommentarer om hur snygg jag är
Om hur smal jag är
För du kommer från en tid där smal
Var det finaste man kunde vara
Inte så olikt nutiden faktiskt
Smalast vinner och du var alltid smal
Hängde med i mode och trender
Var ung ända in i döden
Du var så cool
Man kunde verkligen dela allt med dig
Att man varit för full eller blivit kär i fel kille
Du skratta bara och sa att det hör till
Jag tänkte på min utbildning
Och fick impulsen att vilja ringa dig
Bara för att inse att jag inte kan det
Att stolen är tom bredvid datorn
G-chatten är offline
Raffe skäller ostraffat
Du gör inte längre din superfrukost vid 11
Eller tar en espresso
I Barborskamuggen
Du sover inte längre i din säng
Eller går på toa i det där lilla badrummet
Tittar på post it lappen på spegeln
Så att du inte glömmer din ögonmedecin
(Det känns så meningslöst nu
Men då, innan, ville du kunna se)
Du vattnar inte längre dina blommor
Eller funderar på att kanske gå lite på trampmasiken ändå
Vi skulle ju ta bilpromenad i Teslan
Det känns som att stå på randen
Till Grand Canyon
För varje gång jag påminns
Om att du inte längre finns
Är det som att titta ner
Och ramla
I oändlighet
Utan att veta
Om man ska krossas mot botten