Livet var näst intill outhärdligt
behövde ljus som skingrade mörkret

drömde att jag gick jag ut i natten
lyfte blicken mot himmelen
och såg stärnorna lysa

plötsligt började dom slockna

blundade och försökte förbereda mig
att fortsätta famla i mörker

när jag öppnade ögonen igen
fanns det en stjärna som fortfarande lyste

det var hoppets stjärna
som gav mig tillförsikt och framtidstro